dan äter och dricker

dan äter och dricker

TREVLIGT MEN LITE TRÅKIGT

KrogRapportPosted by dan lepp 01 Nov, 2010 22:56

RESTAURANG HJERTA
restauranghjerta.se/
08-611 41 00

Det krävs mod för att öppna en krog i Stockholm idag. Att dessutom välja att placera satsningen på baksidan av en ö kan nästan anses som lite galet. Tre krögare med många års erfarenhet av restaurangverksamhet på Skeppsholmen, bl.a från Moderna Museet, har struntat i alla varningar och gjort just detta. Till vänster om det nyinvigda Fotografins Hus, bakom Teater Galeasen och ett litet stenkast från kajen ligger Restaurang Hjerta i ett nyrenoverat kulturhus som för länge sedan tillhörde min- och torpeddepartementet. I lokalen serveras nu lantlig svensk mat med viss inspiration från Frankrike.

Efter en kylig, småmurrig och närmast kuslig promenad över den vackra gamla träbron, längst vattnet på den mörka grusvägen och förbi några ensamt kluckande båtar var det trevligt att kliva in i en lokal full av liv och värme. Vi möttes genast av ett leende och fick utan strul ett bord trots att vi inte hade bokat något. I den något överdimensionerade och kala matsalen satt gästerna luftigt utspridda och i mitten hade ett större sällskap som firade någons födelsedag placerats. Jag tittade mig omkring och hade svårt att få något grepp om inriktningen på inredningen. Det moriska mosaikgolvet i entrén, det sydeuropeiskt bruna köket, det nordiskt svala gråavita väggarna, fejkpelargonierna i varje fönster och de helt moderna smala spegelbårderna längst väggarna ville inte bilda en enhet. Tydligt var dock att det inte sparats på krutet i detaljerna. Med sina designade taklampor, noga utvalda bestick, vackra porslin och glas, läderklädda bord och moderna lättmetallstolar lyckas ändå Hjerta skapa en egen varm och välkomnade värld.
En titt i menyn skvallrade om en vurm för det traditionella och rustikt rejäla svensk/franska köket. Bland förrätterna hittades klassiker som gratinerad löksoppa och knaperstekt kalvbräss. Jag föll för de smörstekta kantarellerna på råraka för 145 kr. Denna serverades på bonskt manér i en mindre gjutjärnspanna. Svampen var utmärkt med ett fint tuggmotstånd och enkelt kryddad med färsk persilja. Rårakan var krispig på sina håll men tråkigt blöt där gräddfilen och svampen hade landats. Separata tillbehör nästa gång tack! Det föreslagna vinet var heller inte helt lyckat till med en allt för stor syra som tog udden av de gyllene råvarornas försiktiga smaker. Det hade kanske smakat bättre om jag inte hade låtit bli rödlöken? Tora beställde pilgrimsmusslorna med blomkål och hasselnötter för 170 kronor och hade inget illa att säga om dem.
Huvudrätterna var indelade i två välkända läger och ett okänt: kött, fisk och skeppsbröd. Piggvaren, kummeln eller rödtungan är alla tre fiskarter i farozonen men jag hoppas att Hjerta läser Världsnaturfondens konsumentguide och har koll på vad de lägger upp på sina fat. Bland köttet var det höstigt vilttema med ren, hjort och viltkorv. Jag gick på det klassiska spåret och tog in en hängmörad entrecôte med gröna bönor och rödvinssmör. Till detta rekommenderades jag ett rött vin från det nordvästspanska distriktet Ribera del Duero, ett relativt kraftigt vin av druvan tempranillo. Om köttet sades det heller inget om ursprung eller kvalitetsmärkning men jag utgår från att en bit kött för 295 kr borde vara av god sort. En viss misstanke väcks dock alltid i dessa ekokorrekta tider när krogen väljer att inte skriva något mer än just entrecôte. Köttet kom hur som helst in grillat precis enligt min beställning någonstans mellan medium rare och bloody, bönorna knastrade som de skulle och såsen var det inget fel på. Inget att klaga på men heller ingen 300-kronorsupplevelse.
Tora blev nyfiken på husets special, skeppsbrödet för 145 kr, som sades bakas i husets egen stenugn, toppas med västerbottenost och sedan kläs med antingen lax, hjort eller getost. Hon beställde den senare och såg i samma stund som servitrisen slog in beställningen två rymdskepp byggda av bröd landa på borden bredvid oss. Två enorma mackskapelser på ca 50 cm mellan vingspetsarna sprungna ur hälften amerikansk pan pizza och hälften italiensk pizza bianca på anabola. En GI-bantare hade svimmat av kolhydratspanik bara av blotta synen. Jag vet att meningarna går isär i detta ämne och ni får skälla på mig om ni tycker att jag har fel men jag anser att det inte passar sig att servera för stora portioner av någon rätt på en krog som snuddar till lyxklass. Brakmätt kan jag bli hemma, på restauranger går jag för att uppleva smaker som jag inte kan, har tid eller orkar skapa själv. Om man ändå känner att man måste servera något jättestort tycker jag att det är på sin plats med information om den kommande rättens storlek, framförallt då kunden har förstört sin yttersta hunger med en förrätt. Tora kämpade med sin jättemacka men kom bara till hälften. Vilken hunger i världen hade inte hjälpt. Skeppsbrödet var inte heller särskillt gott. Övermättat med ost, fadd eftersmak och total avsaknad av välbehövlig syra. Detta var utan tvekan kvällens bottennapp.
Desserten fick mig dock på bättre humör igen. För även om hallonsufflén var en aning mesig i smaken var tillbehöret chokladsorbet på ett knäckigt havreflarn en riktig höjdare. Till detta fick jag ett glas ljusrött dessertvin från Österrike. En klockren kombo. Kaffet kom sedan i en vacker kopp i gammal stil. Kvällen igenom var servisen prickfri, uppmärksam, vänlig och snabb. På det hela taget är Hjerta ett väldigt trevligt ställe som jag gärna går förbi på vägen hem ifrån en söndag på museum. Ställets enda ömma punkt är prisnivån. Det känns inte riktigt prisvärt hur mycket kärlek kockarna än blandar ner i maten.

Hjerta serverar lunch måndag till lördag och har köket öppet för middag måndag till lördag 17-22.

Nedan finner ni mitt nyinstiftade middagsprotokoll som pdf-fil.


  • Comments(0)//blog.danlepp.se/#post131