dan äter och dricker

dan äter och dricker

GODA VINER PÅ DJURET

KrogRapportPosted by dan lepp 08 Sep, 2010 00:22


BAKFICKAN DJURET
Lilla Nygatan 5
djuret.se


Efter premiärvisningen av Kristian Petris något blodiga och handsvettsframkallande psykologiska thriller Ond Tro cyklade vi likt skrämda kaniner bort till Lejontornets lilla köttgrotta Djuret. I Gamla Stan var det måndagskvällssömnigt och de övriga gästerna räknades endast till sex personer fördelade på två sällskap. Fyra bräkande amerikanska pensionärer som bodde på hotellet och två pratiga säljare som avslutade middagen med varsin GT på Hendrik’s Gin.

De två små murriga matsalarna med sina, för Gamla Stan, så karakteristiska murade valv är inredda med en stor nypa humor. Köttkvarnslampetter, dukar med slaktscheman eller piltavlor, van goghiga målningar av korvar och klädhängare av köttkrokar med tillhörande våg. Konceptet är draget till sin spets på ett sätt som få förstagångskrögare skulle våga sig på. Ingen kan ta miste, på Lejontornets (som f.ö. la ner sin verksamhet för gott i somras) bakficka är det kött som gäller. Vegetarianer får äta sig mätta på ostbricka och oliver.

Djuret serverar ett djur i taget under tre veckors tid och denna vecka hade turen kommit till rådjuret. Menyn var befriande kort med två förrätter och fyra huvudrätter varav en var slut när vi anlände. Jag föll för den portvinsmarinerade patén och valde sedan den lättrökta korven. Detta följdes förstås av efterrätt och då jag var för mätt för ost var det bara att beställa den kardemummakryddiga sockerkakan med glass, sockrade blåbär och blåbärssoppa. Förrätten blev kvällens favorit med sina konserverade och milt välsmakande kantareller, det smakrika smöret, de små sötade lingonen, knapret från sallad och friterade brödbitar. Allt i perfekt harmoni med patén och dess smaksättning av anklever. Till detta fick jag, av den mycket vinkunniga och kvällen igenom trevliga servitrisen, ett glas väl kylt spansk vitt vin som med sin balans mellan frisk mineral och söt blommighet skapade en riktigt trevlig måndagsstämning i gommen.
Korven var på tok för stor och vi började prata om varför så många huvudrätter måste mätta jättar. Är man av estnisk börd som jag med krigsgener och allt i sig så äter man upp vad som serveras på tallriken. Så enkelt är det. Ligger det då plötsligt en wurst på runt 30 centimeter framför mig så är inte aptit det första jag känner. Korven smakade dock gott och den grovkorniga cidervinägersenapen gick inte av för hackor. Vinet från Rioja var dock det som gjorde kvällens huvudnummer minnesvärt. Toras enrisrökta stek med sina kantareller och potatisgratäng kom uppskuren i runt åtta tunna lätt blodiga skivor. Tillbehören var en aning översaltade och anrättningen som helhet saknade en frisk motpol till allt det tunga.
Den blåbäriga desserten var trots sina många komponenter och kvistar av harsyra inget som jag jublade över. Mjuk kaka med mjuk glass och mjuk sås blev för mycket mjukt på en gång. Rolig var däremot det italienska dessertvinet med bubblor.
Djuret är ett riktigt sympatiskt ställe med stora kunskaper om vin och mat. Det gäller dock att veta vad man ger sig in på. Det är rejält och det är tungt och denna tyngd skrämmer ibland bort de fina smakerna. Jag återvänder gärna för fler vinupplevelser. Temavinerna som det skrivs om på hemsidan säljs tyvärr bara på helflaska men till riktigt bra priser. Om ni går hit i ett större sällskap är dessa absolut att rekommendera.

  • Comments(0)//blog.danlepp.se/#post123